Råvarupriser idag och imorgon

Nedan är en intervju av råvaruexperten Torbjörn Iwarson gjord av Erik Lidén

Rysslands invasion av Ukraina har främst lett till ett omfattande mänskligt lidande men en annan konsekvens är den påverkan det har haft på råvarupriserna. Som ett tydligt exempel på det så nådde priset på nickel 100 000 dollar per ton den 8 mars efter att ha handlats runt 13 000 dollar vid årsskiftet. Men vad är egentligen de kortsiktiga konsekvenserna på råvarupriserna, och vad är de mer långsiktiga? Den frågan ställde jag råvaruexperten Torbjörn Iwarson.

När man går bortom det ofrånkomliga mänskliga lidandet som den ryska invasionen av Ukraina har lett till så är det en av de finansiella delmarknaderna som har påverkats betydligt mer av kriget än någon annan - marknaden för handel med råvaror.

Råvarupriser påverkas av en mängd faktorer. Ibland spelar de klassiska nationalekonomiska utbud och efterfrågan en central roll, ibland är det väder och vind och ibland är det producenternas prissäkringar som dikterar priset.

En som har djup kunskap om vilka faktorer som spelar roll för prissättningen vare det rör sig om spannmål, boskap, energi eller ädelmetaller är den fristående råvaruexperten Torbjörn Iwarson. Han har ett förflutet som bland annat råvaruchef på SEB som Handelsbanken, där han även har varit derivatchef. Just kunskapen om derivathandel är central när det kommer att förstå och förutspå prisutvecklingen på vissa råvaror.

Torbjörn, vilka är de kortsiktiga effekterna för råvarumarknaden av kriget mellan Ryssland och Ukraina?

- De kortsiktiga effekterna har redan återspeglats genom prisuppgången på framför allt jordbruksprodukter. Uppgången var så kraftig att den tvingade producenter, som prissäkrat sig, att stänga dessa prissäkringar. När priset stiger måste de företag som sålt terminskontrakt betala in pengar omedelbart och har man inte likviditet för att svara på sådana ”margin calls”, stänger terminsmäklarfirman positionen genom att köpa tillbaka terminskontrakten. Detta fenomen skapade mycket stora prisuppgångar i bland annat terminsmarknaderna för vete, olja, gas och inte minst nickel. Nickelpriset nådde en prisnivå på 100,000 dollar. När marknaden öppnade igen efter en vecka var priset återigen nere på 28 tusen dollar per ton. De flesta av dessa toppnoteringar motsvarade alltså inte ”rätt pris” för den utbuds- och efterfrågesituation man kan se framför sig. Man kan jämföra med prisfallet på amerikansk råolja i början av corona-pandemin i april för två år sedan, när priset noterades lägre än minus 40 dollar. Det var inte heller rätt pris givet utbud och efterfrågan på olja, ens då. Kraftiga flöden kan driva priset bort från ”rätt pris”. Marknaden är inte alltid effektiv, såsom man menar med det uttrycket.

Ukraina producerar tio procent av allt vete i Europa och har även betydande produktion av majs och solrosfrön. Med kriget har vi också fått lära oss att Ukraina står för en betydande andel av tillverkningen av kabelmattor som används i bilar vilket har gjort att de stora biltillverkarna i Europa kommer att stänga fabrikerna tillfälligt under kommande veckor. När det gäller Ryssland så är landet en stor exportör av exempelvis olja och gas. Det finns inte mycket som talar för ett snabbt slut på kriget.

Så med de förutsättningarna, vilka långsiktiga konsekvenser får kriget på råvarupriserna?

- Det beror helt på hur kriget utvecklar sig, men jag tror inte att de långsiktiga konsekvenserna är digitala, det vill säga att fred betyder priser ned, och fortsatt krig betyder priser upp. Inom tillståndet fred döljer sig förmodligen flera scenarier, liksom inom tillståndet krig. En fred i betydelsen enbart ett tillbakadragande av den ryska armén från Ukraina tror jag inte skulle leda till en normalisering av handel med Ryssland. Det mest sannolika är i stället att Ryssland förblir en pariastat under lång tid. I så fall måste det som tidigare köpts från Ryssland, främst olja och gas och vete, samt vissa metaller substitueras med annan produktion och detta tar tid. Strategiskt är förmodligen det bästa sättet att komma åt Ryssland, att detta sker snabbt och det finns tecken på att det redan håller på att ske. Enligt Baker-Hughes veckovisa Rig Count – data, ökar framför allt antalet aktiva borr-riggar för gaskällor snabbt i USA. Det är inte uteslutet att priset på olja och gas är väsentligt lägre på världsmarknaden om tre år.

Detsamma gäller vete och annan spannmål, där det finns stora buffertar i form av arealer i träda i EU och spannmål som används till biobränslen. Ungefär hälften av USA:s produktion av majs, nästan 400 miljoner ton, används för att tillverka etanol. Det kan jämföras med Ukrainas totala produktion som uppgår till 40 miljoner ton. Det finns betydande buffertar i världen, där Ryssland och Ukraina i jämförelse blir betydelselösa.

Jag har själv haft den största oron för tillgången på konstgödsel, där Ryssland och Vitryssland är dominerande producenter. Men ett bortfall av exempelvis 40 procent av kvävegödseln leder enligt statistik från Yara jag tagit del av, inte till en minskning av skörden med 40 procent. Minskningen av skörden är mycket mindre. Man har avtagande marginalnytta av gödsel. Så jag är inte så orolig för tillgången på mat i världen.

Det pågår ju en omställning från bilar med fossila förbränningsmotorer till elbilar. Finns det ett tema här att ta rygg på när elbilar tillverkas i större utsträckning? Ska man köpa metaller som behövs i batterierna och i så fall vilka?

- På kort sikt tror jag elbilsomställningen kommer att gå långsammare. I EU är elpriset en mer trång resurs än bensin och diesel på kort sikt. Högre råvarupriser och de negativa reallöneökningar vi ser i många länder lockar knappast till köp av nya elbilar, allt annat lika. På global basis var i vart fall under 2020 bara tre procent av nybilsförsäljningen i världen en elbil.

Här hemma talas det mycket om den ”gröna energiomställningen”. Ser du något specifikt investeringstema i denna omställning?

- De flesta verkar inte tänka på att Gerhard Schröders uppgörelse med Vladimir Putin i början på 2000-talet var förutsättningen för att Tyskland skulle kunna slå in på sin Energiewende [kommentar: omställningen till mer miljömässigt sunda, hållbara och billiga energiresurser samt minskat beroende av kol]. I genomsnitt kommer en stor del av Tysklands elektricitet från sol- och vindkraft, men eftersom den varierar så mycket från en dag till en annan behövs en balanserande kraftkälla och det är gasens roll. Utan gas går det inte att balansera den förnybara kraften. Tyskland och andra i Europa som inte har vattenkraft har så stor andel av sin energi från förnybara källor att de inte kan sluta med gasen. Om vi då talar vad som är viktigt för energiomställningen så kanske det är behovet av naturgas. Därför är svaret investering i naturgas, såsom verkligheten ser ut nu.

Vi har fått kraftiga börsnedgångar i spåren av kriget och en allt högre inflation i världen, särskilt då i USA. Den amerikanska centralbanken, Fed, kommer höja räntan och placeringar i räntepapper av högre kvalitet får svårt att leverera en vettig avkastning i ett ränteklimat som kännetecknas av stigande räntor.

Om man vill ge sig ut på råvarumarknaden, vilka specifika råvaror har störst potential i detta klimat?

- Jag tror inte att råvarumarknaden kommer att leverera så stor överavkastning det kommande året, därför att marknaden redan har gått upp så kraftigt. Om man vill ha något att gå på, så visar däremot historien att när USA:s centralbank Federal Reserve har inlett en räntehöjningscykel brukar energiråvaror som olja och gas ha en positiv avkastning, medan aktier inte brukar ha det. För spannmål är det hugget som stucket.

Okej, olja och gas alltså. När det gäller olja har vi ju redan sett relativt betydande uppgångar så vilka andra insatsvaror tror du har störst potential som investering de kommande tio åren?

- Jag tror att kärnkraft kommer att återta sin plats i västvärldens energimix och därmed tror jag att uran har uppsida. Olja och gas kommer att behöva investeras mer i och ”liv och hälsa” med hänsyn till krigsrisken tror jag kommer att väga tyngre än klimatöverväganden. Det borde det göra.

Stort tack Torbjörn för din ögonblicksbild av råvarumarknaden idag och dess framtid!

En summering av Torbjörns tankar om råvarupriser idag och i framtiden:

• Kraftiga upp- och nedgångar på råvarupriser kan göra att de normala marknadskrafterna sätts ur spel då producenter tvingas gå ur sina terminskontrakt.
• Ett minskat beroende av Ryssland när det gäller råvaror (och annat) skapar investeringsteman i sig, exempelvis inom olja och gas.
• Elpriserna i Europa kommer sannolikt vara högre än normalt de kommande åren på grund av energiomställning i många länder. Beroendet av naturgas är högt och skapar då ett eget investeringstema.
• Olja och gas kan i sig vara ett investeringstema när Fed påbörjar cykeln med räntehöjningar.
• Kärnkraften kan få sig ett uppsving och då är uran ett investeringstema.